EU:s förordning om att restaurera natur syftar till att återställa ekosystem och säkerställa livsmiljöer för arter som annars riskerar att försvinna eller dö ut. EU:s medlemsländer, däribland Sverige, ska ta fram egna nationella planer för att nå målen i förordningen1. Som en del i detta arbete gav Myndighetssamverkan för hållbart jordbruk (jSam)2 i uppdrag till forskare på Lunds universitet att ta fram kunskapsunderlag till Sveriges restaureringsplan.
Uppdraget: Hitta synergier mellan jordbrukspolitik och återställande av natur
Uppdraget bestod i huvudsak av att undersöka möjligheterna att återställa natur i jordbrukslandskapet och hur detta kan verkställas, till exempel med hjälp av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (GJP/CAP)3, samtidigt som det skulle vara kostnadseffektivt och attraktivt för markägare och lantbrukare att genomföra. Hävdgynnade marker, så som slåtteräng och betesmark, var ett fokus, men också mångfalden mer generell i jordbrukslandskapet. Forskarna skulle också ta fram åtgärds- och styrmedelsförslag som kan bidra till att gynna biologisk mångfald i jordbrukslandskapet.
Rapporten togs fram genom ett tvärdisciplinärt samarbete av forskare från både Lund universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet. Tillsammans arbetade de med en rad olika metoder, både kvantitativa och kvalitativa, för att samla in och analysera data som sedan resulterat i konkreta råd och rekommendationer.
Henrik Smith, professor i zooekologi vid Lunds universitet, har lett arbetet med rapporten:
– Även om det varit ett omfattande och utmanande uppdrag, så är vi glada över förtroendet vi fick från jSam. Det var en utmaning vi inte kunde motstå, eftersom genomförandet av Naturrestaureringsförordningen är en unik möjlighet att åstadkomma något substantiellt när det kommer till naturrestaurering i Sverige.
Bevara och knyt samman livsmiljöer
Att återskapa hävdade gräsmarker är inledningsvis både kostsamt och tidskrävande, samtidigt som utfallet för biologisk mångfald ofta är osäkert. Rapporten lyfter därför vikten av att i första hand identifiera och bevara gräsmarker som redan är i gott tillstånd, där utfallet är mer säkert. För att prioritera vilka marker som därefter bör återställas betonar Henrik Smith betydelsen av sammanhängande livsmiljöer i landskapet:
– För att arter ska överleva är det viktigt att de kan sprida sig. Detta gäller inte minst arter med särskilda krav på livsmiljöer som riskerar att bli isolerade i små populationer i ett fragmenterat landskap. Detta kan leda till inavel vilket får allvarliga konsekvenser för arternas långsiktiga överlevnad. Därför bör återställande av gräsmarker bland annat fokusera på att knyta samman livsmiljöer i fragmenterade landskap.
Vidare konstaterar forskarna att även om det finns ett stort vetenskapligt underlag om restaurering och skötsel för att gynna biologisk mångfald, är informationen om hur man ska agera i ett specifikt sammanhang ofta fragmenterad och bristfällig. För att kunna ge konkreta råd för policy eller praktik kring vad som är den bästa åtgärden i en specifik kontext, så som i olika livsmiljöer, odlingssystem eller typer av jordbrukslandskap, behöver det formella kunskapsläget stärkas menar Henrik Smith:
– Här kan adaptiv förvaltning vara ett alternativ – ett arbetssätt som bygger på att lära genom att göra och tillåta ett visst mått av experimenterande. Åtgärder anpassas successivt utifrån uppföljning och ny kunskap från genomförda insatser. För att detta ska fungera krävs en mer systematisk sammanställning av erfarenheter från olika restaureringsprojekt, vilket kan bidra till att ersättningar och stöd utformas mer träffsäkert än i dag.
Så kan styrmedel ge mer biologisk mångfald för varje krona
Att det behövs bättre träffsäkerhet i utformandet av olika styrmedel är något Mark Brady, utredare och forskare vid AgriFood Economics Centre, också konstaterar. Han har lett arbetet med de ekonomiska analyserna i arbetet med rapporten och menar att befintliga stöd för naturrestaurering skulle bli mer kostnadseffektiva om de tydligare kopplades till effekter på biologisk mångfald. Brist på verktyg för att kvantifiera effekter försvårar uppföljning och en ändamålsenlig ersättning.
Genom att använda en modell som kan simulera effekter av olika politiska styrmedel inom jordbruket har Mark Brady sökt lösningar som ökar kostnadseffektiviteten för restaurering av naturbetesmarker och ger mesta möjliga biologisk mångfald för varje satsad krona. Resultaten visar att det är viktigt att rikta in miljöersättningarna mot livsmiljötyper där de gör mest nytta för den biologiska mångfalden, snarare än att generella stöd som inte ger någon ytterligare miljönytta. Han betonar också att restaurering ska räknas som en investering – där den initiala kostnaden är hög men som samhället sedan kan dra nytta av under många år framöver.
– Restaurering är dyrt och oftast är den privata nyttan för lantbrukaren relativt liten. Främst skapar återställande av natur kollektiva nyttigheter, exempelvis livsmedelsberedskap och kulturlandskap, som samhället i stort har glädje av, vilket motiverar ett högre stöd till lantbrukare för att restaurera. Ett system med omvända auktioner där lantbrukare anger hur mycket de vill ha för att restaurera gräsmarker, skulle kunna vara ett effektivt verktyg för att fördela restaureringsstöd där det ger störst samhällsnytta per investerad krona, menar Mark Brady.
Människors engagemang är A och O
Utöver bra kunskapsunderlag och välfungerande styrmedel, så krävs ytterligare en viktig ingrediens om arbetet med naturrestaurering i jordbrukslandskapet ska bli lyckosamt. Juliana Dänhardt, forskningskoordinator för LU Land, ledde arbetet med expertkonsultationer. Där framkom att engagerade lantbrukare och markägare är avgörande om restaureringsinsatser ska bli framgångsrika och upprätthållas på sikt. Ett sätt att bemöta detta vore att stärka den uppsökande verksamheten där fokus läggs på områden med höga naturvärden och stor restaureringspotential, samtidigt som intresserade lantbrukare erbjuds riktad rådgivning och stöd. Men även befintliga stödsystem sänder viktiga signaler berättar Juliana Dändhardt:
– Om exempelvis EU:s gemensamma jordbrukspolitik ska fungera bättre som ett verktyg för att uppnå målen i naturrestaureringsförordningen behövs en översyn av stödsystemet. Detta så att ”produktion” av biologisk mångfald premieras och att inte andra stöd till lantbrukare riskerar att blir lägre när de tar sig an skötseln av en naturbetesmark.
Arbetet med att ta fram ett förslag till naturrestaureringslag för Sverige fortgår nu hos myndigheterna, med denna och andra rapporter som underlag. Den 1 september ska regeringen lämna in ett förslag till Sveriges plan till EU. Henrik Smith ser fram emot att se slutresultatet men konstaterar att det kvarstår viktiga frågeställningar för hur hävdade gräsmarker bör restaureras och skötas. Kunskapsläget behöver stärkas och det är en utmaning att uppskatta precis hur stor potentialen att återskapa livsmiljötyper är, och var dessa livsmiljöer finns. Men framför allt vill Henrik Smith lyfta fram en viktig brasklapp:
– Något som låg utanför vårt uppdrag var hur vi tar hänsyn till klimatförändringen när den nationella planen för naturrestaurering tas fram. Klimatförändringen påverkar redan både biologisk mångfald och jordbruket. Om vi inte tar hänsyn till denna så riskerar vi att bygga in lösningar i dagens planer som inte fungerar på sikt, och därmed missa målen med att restaurera natur.
Läs rapporten
Här kan du läsa rapporten inklusive bilagor i sin helhet:
Analys av synergier mellan EU:s gemensamma jordbrukspolitik och förord | jordbruksverket.se
Här hittar du tips på ytterligare läsning med relevans för naturrestaurering i jordbrukslandskapet: