Vilka styrmedel och policy krävs för att skapa en hållbar markanvändning?

Styrmedel inkluderar lagstiftad begränsning av möjligheter att fritt använda mark, men även olika typer av stöd och incitament som kan påverka markägares sätt att använda sin mark. De senare upplevs ofta som mer legitima, och kan också vara mer effektiva. För närvarande är styrmedel avseende markanvändning fragmenterade på grund av dagens sektorsindelning, vilket förhindrar en hållbar markanvändning i ett landskapsperspektiv i enlighet med den europeiska landskapskonventionen. 

Detta tema inom LU Land tar ett kritiskt perspektiv på utformningen av EU-direktiv och nationell lagstiftning som berör markanvändning i regioner och kommuner, inom naturvård, jordbruk, skogsbruk, samhällsplanering och vattenförvaltning. Temat berör vilka för- och nackdelar som finns när det gäller styrmedel för markanvändning, och hur man skapar nya sådana som bryggar sektorsindelningen och därmed leder till en långsiktigt hållbar markanvändning. Det kan handla om styrmedel på olika rumsliga skalor och påverkan av enskilda aktörers beteende till övergripande regional planering av markanvändning. Det innefattar såväl lagstiftning, ekonomiska styrmedel och certifieringar, som rådgivning och information. Frågor som relaterar till detta tema handlar exempelvis om äganderätt, rådighet, eller delaktighet och normbildningsprocesser hos olika aktörer. För att skapa delaktighet i dessa diskussioner, krävs samverkan mellan forskare och aktörer från de sektorer som berörs av utmaningarna.